Det politiska landskapet i Nederländerna verkar gå mot ett eventuellt snabbval när Geert Wilders, ledaren för det högerextrema frihetspartiet, står inför utmaningar i sina ansträngningar att bilda en regering och bli landets premiärminister. Sent på tisdagen uteslöt en av de mest troliga koalitionspartnerna att gå med i Wilders kabinett, vilket skapade ytterligare en hake i hans väg till makten. Även om det fortfarande finns potentiella vägar för att bryta återvändsgränden, förbereder vissa politiska partier, inklusive de som är inblandade i koalitionssamtalen, redan för möjligheten till nyval senare i år.
Trots hindren förblir Wilders i en stark position, eftersom senaste mätningar tyder på att stödet för hans parti har ökat sedan valet i november då han säkrade en fjärdedel av rösterna. Nederländerna har inte varit främmande för långa förhandlingar efter valet tidigare. Förra gången tog det nio månader för partier att bilda en regering, även om den situationen inte involverade den kontroversiella figuren Wilders och hans historia av att göra extrema uttalanden om minoriteter, vilket har alienerat potentiella koalitionspartner.
Efter valet försökte Wilders namnge sig själv som "Geert Milders", vilket signalerade en vilja att kompromissa. Denna mjukare hållning gjorde det till en början möjligt för koalitionssamtalen att fortskrida konstruktivt. Men ledaren för mitten-högerpartiet Nya sociala kontrakt, Pieter Omtzigt, deklarerade nyligen att hans parti inte skulle ta platser i Wilders kabinett. Omtzigt lämnade möjligheten öppen att stödja en minoritetsregering ledd av Wilders genom ad-hoc externa omröstningar. Även om en sådan backtrack inte är oöverträffad, har det ökat sannolikheten för ett snabbval i år.
Stefan Couperus, docent i statsvetenskap vid Groningens universitet, konstaterar att den senaste utvecklingen gör chanserna för ett nyval starkare. Ändå förväntar han sig att de pågående samtalen fortsätter tills vidare, även om deras framsteg kan komma att hindras. Wilders uttryckte besvikelse över Omtzigts beslut och menade att han inte förstod varför han gav upp medan förhandlingar pågick.
Wilders' Freedom Party överraskade många genom att vinna 37 mandat i valet i november, fler än vad någon undersökning före valet hade förutspått. Omtzigt, som ursprungligen ansågs vara en föregångare för premiärministern, tappade mark på grund av allmänhetens tvekan om huruvida han ville ha toppjobbet. Wilders måste, för att uppnå en majoritet på 76 platser i parlamentet, bilda allianser med andra partier, som Folkpartiet för frihet och demokrati, som leds av avgående premiärminister Mark Rutte, Omtzigts Nya Samhällskontrakt och Bonde-Medborgarrörelsen.
I ett potentiellt scenario där Wilders misslyckas med att bilda en koalition har Frans Timmermans, ledaren för Vänsteralliansen, tekniskt sett möjlighet att försöka etablera en regering. Couperus anser dock att Timmermans chanser att lyckas är orealistiska, med tanke på det överväldigande stödet för högerpartierna i förra valet.
Wilders uttryckte sin förhoppning om att Omtzigt inte skulle samarbeta med Timmermans och betonade att väljarna önskar ett högerkabinett. Situationen är fortfarande osäker, men en sak är klar: Nederländerna står inför en period av politisk oro, med potential för ett snabbval i horisonten.