I nästan sex decennier har Mohamed Sadiri skött sin 3 hektar stora gård i västra Marocko med orubbligt engagemang. Men de torra förhållanden som har gripit regionen har drivit honom till randen som aldrig förr. Förra säsongen gav hans veteskörd bara 1 ton per hektar, den minsta produktion han någonsin sett. Torkan, den svåraste på trettio år, har inte heller skonat hans land;
Sadiri är inte ensam i sin svåra situation. Vid sidan av 1. 2 miljoner spannmålsbönder i Marocko, bär han den hårda bördan av ett förändrat klimat som präglas av en femfaldig ökning av torkan i landet detta århundrade. Efterverkningarna av denna kris kommer inte att begränsas till Marockos gränser; Följaktligen förväntas tillgången på marockanska frukter och grönsaker på internationella marknader, inklusive Europa, USA och andra afrikanska länder, minska.
Den nuvarande veteskörden i Marocko förutspås hamna under 2. 5 miljoner ton, långt ifrån vad den nationella budgeten beror på och den lägsta produktionen i kungariket sedan den globala livsmedelskrisen 2007. Importen beräknas tredubbla denna siffra, eftersom produktionen konsekvent släpar efter inköpen för femte gången på sex år. Denna utdragna jordbrukskamp utgör en formidabel utmaning mitt i nationens pressande krav – en rejäl återuppbyggnadsräkning efter den senaste jordbävningen, betydande investeringar i sportinfrastruktur inför kommande mästerskap och ett hotande hot som påminner om den arabiska våren.
De perenna torkamönstren har drastiskt minskat Marockos spannmålsproduktion från 10 miljoner ton under våta år till bara 3 miljoner ton för närvarande. Utöver spannmål konfronteras även bönder som odlar tomater, paprika, jordgubbar och oliver med motgångar. El Guerdane, ett utmärkt jordbruksområde, har varit uttorkat sedan november förra året med minskande vattenreserver över stora dammar i landet.
För att stävja inflationen och stabilisera marknaderna har exporten av lök och potatis till Västafrika hållits tillbaka. Minskningen av spannmålsodling från 4 miljoner hektar till 2. 5 miljoner i år återspeglar den hårda verkligheten som jordbruksminister Mohamed Sadiki skisserat till lagstiftare tidigare i år. Dessa på varandra följande torkar, som kännetecknas av ökad svårighetsgrad och frekvens, kräver omfattande lösningar som sträcker sig längre än omedelbara lindringsinsatser.
Den tilltagande jordbrukskrisen förvärrar befintliga socioekonomiska skillnader, där försörjningen på landsbygden påverkas oproportionerligt mycket. En ökning av den nationella arbetslösheten till 13 % på grund av en förlust av 200 000 arbetstillfällen på landsbygden understryker det akuta behovet av riktade insatser. Förekomsten av självförsörjande jordbruk på tomter som är mindre än tre hektar understryker de svåra förhållanden som majoriteten av jordbrukare möter som saknar nödvändiga resurser och tillgång till moderna jordbruksmetoder.
Som svar på dessa motgångar vidtar Marocko adaptiva strategier som att främja bevarande jordbearbetning över 1 miljon hektar till 2030, i syfte att stärka avkastningen samtidigt som markens bördighet bevaras. Kungliga institutet för strategiska studier framhåller vikten av en rättvis resursallokering och betonar att prioritera stöd till småskaliga gårdar som är avgörande för att säkerställa nationell livsmedelstrygghet.
När Marockos jordbrukssektor brottas med aldrig tidigare skådade utmaningar är krisens bredare konsekvenser djupgående och ekar långt utanför fälten och påverkar miljontals försörjning. Mitt i den rådande osäkerheten och svårigheterna fungerar motståndskraften och fyndigheten hos bönder som Mohamed Sadiri som en gripande påminnelse om den okuvliga mänskliga andan inför motgångar och osäkerhet.
77778px;">