Söndagen den 26 juni kommer Turkiets presidentval att äga rum, där landets långvariga ledare, Recep Tayyip Erdogan, ställs mot oppositionskandidaten Kemal Kilicdaroglu. Den första valomgången präglades av ett snävt lopp, överraskande analytiker som förväntade sig att Erdogan skulle vinna direkt efter tjugo år vid makten. Istället missade han bara målet med nöd och näppe, mot Kilicdaroglu i omloppet.
Turkiets val äger rum vart femte år, med kandidater som nominerats av partier som har passerat 5 % väljargränsen i det föregående parlamentsvalet eller de som har samlat på sig minst 100 000 underskrifter som stöder sin nominering. Presidentkandidaten som får över 50 % av rösterna i den första omgången väljs till president, medan en omgång mellan de två toppkandidaterna krävs om ingen kandidat uppnår majoritetsröst.
Kandidaterna i Turkiets presidentval är Erdogan och Kilicdaroglu. Erdogan har suttit vid makten i två decennier, först som landets premiärminister och sedan som president. Under sin regeringstid har Erdogan gradvis konsoliderat makten, och Turkiets ekonomi har lidit på grund av den oortodoxa finanspolitiken, från en ekonomisk högkonjunktur till en katastrofal lågkonjunktur som har resulterat i hög inflation och minskad köpkraft bland allmänheten.
Sinan Ogan, en annan högerkandidat, fick 5. 17% av rösterna i den första omgången och har meddelat sitt stöd för Erdogan i omgången.
Kilicdaroglu är medlem i det republikanska folkpartiet (CHP), Turkiets äldsta politiska parti som bildades för 100 år sedan av Mustafa Kemal Ataturk, det moderna Turkiets grundare och en trogen sekularist. Erdogans islamistiskt rotade parti och dess konservativa bas står i kontrast till Kilicdaroglus sekulära lutningar, även om oppositionskandidaten och hans koalition har lovat att representera alla fraktioner i det turkiska samhället.
Turkiet ligger i hjärtat av ett alltmer polariserat globalt politiskt klimat, och med en befolkning på 85 miljoner invånare och en av världens största ekonomier, har dess politiska framtid betydande konsekvenser över hela världen. Turkiet är medlem i Nato och har stärkt banden med Ryssland under Erdogans ledning. Sannolikheten för en utrikespolitisk helomvändning i Turkiet är osäker, oavsett vem som vinner omgången.
Förutom ekonomins tillstånd är de turkiska väljarna bekymrade över jordbävningskatastrofhantering och Erdogans vändning från demokratin. Trots att han mött sitt mest betydande motstånd på flera år, förväntas Erdogan fortfarande klara sig ganska bra i omloppet. Hans bas av religiösa anhängare är fortfarande stark, och det finns få bevis för att den ekonomiska nedgången eller hans tidiga svar på jordbävningen i februari har påverkat hans stöd avsevärt.
Men om Erdogan vinner omgången med bred marginal fruktar kritikerna att detta kan leda till en ytterligare urholkning av demokratiska värderingar och ett slut på den sociala autonomin i Turkiet. Ändå gick majoriteten av Istanbuls röster till oppositionen i valet den 14 maj, vilket tyder på att Turkiets politiska framtid är fortfarande osäker.