Serbiens president Aleksandar Vucic är ute efter att ytterligare skärpa sitt grepp om makten i landet genom ett parlaments- och lokalval som har kantats av rapporter om stora oegentligheter. Huvudstriden förväntas vara mellan Vucics regerande serbiska progressiva parti (SNS) och en centristisk koalition som syftar till att underminera de populister som har styrt den oroliga Balkanstaten sedan 2012.
Oppositionskoalitionen Serbien mot våld, som består av olika partier, utgör den viktigaste utmaningen för kommunfullmäktige i Belgrad. En oppositionsseger i huvudstaden kan allvarligt skada Vucics hårdföra styre i landet, enligt analytiker som noga följer det politiska landskapet.
Dragan Djilas, ledare för oppositionskoalitionen, uttryckte förtroende för att förändringar är nära förestående och betonade deras engagemang för att försvara folkets vilja med demokratiska medel. Med förhoppningar om att nå ett genombrott ser oppositionen detta val som ett avgörande ögonblick för att forma Serbiens framtid.
Men Vucic har självsäkert förutspått en övertygande seger, i tron att hans styrande parti kommer att vara nära att uppnå absolut majoritet i parlamentsvalet. Han hävdar att ett sådant resultat är avgörande för Serbiens fortsatta välstånd och framgång.
Trots förhoppningar om ett rättvist och öppet val har många oegentligheter rapporterats av valövervakare och oberoende medier. Dessa inkluderar rapporter om obehöriga personer vid vallokaler, fall av mutade väljare och observatörer som utsätts för attacker under sina övervakningsaktiviteter. Centret för forskning, öppenhet och ansvarighet, en oberoende grupp, uttryckte allvarlig oro över organiserade väljaröverföringar från grannländer till Belgrad. De noterade koncentrationen av fordon som transporterar väljare till vallokaler, vilket tyder på potentiellt fulspel.
Pro-ryska partier, socialister allierade med Vucic och andra högergrupper kandiderar också för parlamentariska och lokala rådsplatser. Valkampanjen har präglats av Vucics tunga engagemang trots att han inte kandiderat. Myndigheterna, med stöd av regeringsvänliga medier, har kampanjat för det styrande partiet med hjälp av Vucics bild, vilket i praktiken förvandlat omröstningen till en folkomröstning om hans ledarskap.
Serbien har ställts inför anklagelser om att urholka demokratiska friheter och regler, även om landet upprätthåller varma förbindelser med Ryssland. Landet har varit en kandidat för EU-medlemskap sedan 2014. Oron över Vucics maktkonsolidering, anklagelser om kampanjmissbruk och försök att rigga omröstningen har dock väckt tvivel om landets engagemang för demokratiska principer.
Kritiker hävdar att Vucic utlyste detta tidiga val för att befästa sitt grepp om makten, särskilt i spåren av massprotester som utlöstes av två på varandra följande skottlossningar tidigare i år. Stigande inflation och utbredd korruption har också lett till allmänhetens missnöje. Dessutom har Vucic mött motreaktioner över sin hantering av krisen i Kosovo, en före detta serbisk provins som utropade självständighet 2008.
När valet går mot sitt slut återstår det att se om Vucic kommer att lyckas ytterligare befästa sin makt eller om oppositionskoalitionen kommer att lyckas göra betydande framsteg i parlamentet och stadsfullmäktige. Resultatet av valet kommer utan tvekan att ha en djupgående inverkan på Serbiens politiska landskap och dess framtida riktning.