I ett betydande bakslag för Rishi Sunak har Lee Anderson, det konservativa partiets vice ordförande, avgått från sin position. Andersons avgång kommer efter att premiärministern vägrade att stärka sitt lagförslag mot immigration, ett drag som stöddes av en fraktion av Tory-parlamentsledamöter, inklusive Anderson. Dessa parlamentsledamöter anser att den föreslagna lagen bör blockera asylsökande från att överklaga till brittiska domstolar innan de utvisas till Rwanda. Frågan har blivit en viktig fråga för partiets högerkant, som ser en striktare invandringspolitik som avgörande för deras valmöjligheter i det kommande brittiska riksdagsvalet.
Andersons avgång är ett slag för premiärminister Sunak eftersom det visar på bristen på förtroende inom hans parti angående effektiviteten av hans flaggskeppslagstiftning för att stoppa ankomsten av asylsökande. Detta kommer bara några dagar efter att Anderson och Sunak dök upp tillsammans i en konservativ kampanjvideo, som lyfte fram deras hållning i kulturkrigsfrågor, inklusive immigration. I ett gemensamt avskedsbrev med Brendan Clarke-Smith, en annan Tory vice ordförande, uttryckte Anderson sitt stöd för ändringar av Rwandalagförslaget, och betonade att det nuvarande systemet inte fungerar till det brittiska folkets fördel.
Anderson och Clarke-Smith, som valdes 2019 i traditionella Labour-valkretsar som blev konservativa, representerar avgörande områden som Tories måste behålla för att övervinna ett underskott på 20 poäng i opinionsmätningarna mot Labourpartiet Premiärministern har hävdat att Rwandas utvisningsförslag är så tufft som internationell lag tillåter, och alla ytterligare åtgärder kan leda till att Rwanda drar sig ur avtalet.
Dessutom har de rebelliska Tory-parlamentsledamöterna visat sin styrka i antal, vilket framgår av de senaste omröstningarna om ändringsförslag som lagts fram av dem. Dessa omröstningar avslöjade att de har potential att besegra Sunak i den slutgiltiga avgörande omröstningen om oppositionspartierna beslutar sig för att blockera lagstiftningen, som förväntat. En föreslagen förändring av den tidigare immigrationsministern Robert Jenrick, som avgick förra månaden, fick stöd av 58 parlamentsledamöter. Medan regeringen till slut vann omröstningen, tyder det stora antalet rebelliska Tory-parlamentsledamöter på att det slutliga resultatet kan vara i fara för Sunak, särskilt om det kombineras med oppositionspartimedlemmar.
Denna situation väcker oro för Sunaks förmåga att leda sitt parti och belyser de ihållande splittringarna inom det konservativa partiet. De pågående meningsskiljaktigheterna kan leda till negativ mediebevakning vid en kritisk tidpunkt och förstärka uppfattningen att en ledarskapstävling hotar inom partiet. Trots varningar från Sunaks högsta politiska strateg angående partiklyftor, har de upproriska parlamentsledamöterna varit orubbliga i sin strävan efter hårdare invandringspolitik.
Bråket om Sunaks utvisningsplan återspeglar Brexit-eran, med passionerade debatter och uppmaningar till Storbritannien att bryta internationell lag och blir en fråga om ideologisk renhet för högerkonservativa. Det spekuleras i stor omfattning att dessa spänningar också är en del av en politisk kamp för positionering i en förväntad ledarskapstävling efter det allmänna valet.
Som svar på upproret talade Tory-kampanjchefen Isaac Levido till parlamentsledamöter i ett stängt möte och förklarade att rebellerna verkade ge upp partiets mål. Inom rebellernas led finns anmärkningsvärda personer som tidigare inrikesminister Suella Braverman och handelssekreterare Kemi Badenoch, som båda anses ha ledarskapsambitioner. Jane Stevenson, den främsta parlamentariska medhjälparen till Badenoch, avgick också på tisdagen för att stödja rebellernas ändringar.
Utöver de omedelbara utmaningarna som rebellerna ställer, kommer Sunak sannolikt att stöta på hinder i överhuset om hans lagförslag i Rwanda går igenom Commons. Det starka motståndet inom hans eget parti tyder på att kritiken mot premiärministern kommer att bestå tills utvisningsflyget faktiskt påbörjas. Som ett resultat står Sunak inför en svår väg framåt, både när det gäller att navigera i den parlamentariska processen och hantera den allt mer högljudda oliktänkandet inom sitt parti.