Sommaren 2025 har utvecklats över hela Europa på ett sätt som känns både bekant och skrämmande nytt. Fyra värmeböljor i snabb följd har torkat ut marken och banat väg för en säsong som redan har utmärkts som den mest förstörande skogsbrandsutbrottet på nästan tjugo år. De torra vindarna som sveper över kullar och dalar har gjort att hela kontinenten liknar en stor tinderbox, och lågorna har utnyttjat detta till fullo.
Satellitdata från Copernicus ger en dyster bild: nästan nio tusen kvadratkilometer mark har redan brunnit inom Europeiska unionen i år, en omfattning som inte setts sedan 2006. Hastigheten med vilken brandaktiviteten ökade i sommar är slående. Ytterligare en period av ovanlig hetta, ytterligare en vindpust av varm, orolig luft, och fält, buskar och skogar som klamrat sig fast vid sina sista rester av fukt gav helt enkelt upp. Från Portugals karga inland till de solbelysta kusterna i Grekland och Albanien upprepas samma historia – plötsliga utbrott som piskas upp till rasande fronter av vindar som är för starka för att kunna stoppas.
Spanien har blivit ett av de hårdast drabbade länderna, där brandbekämpningsflygplan fortfarande cirklar och mer än fyrtio bränder fortfarande rasar. Över 31 000 människor har tvingats lämna sina hem de senaste dagarna, och många vet inte om de har något att återvända till. Regeringen erkänner att lågorna har förtärt mer mark än någonsin sedan mitten av 2000-talet. Polisrapporter visar att dussintals arresteringar har gjorts i samband med brandutredningar, men myndigheterna betonar att vårdslöshet och mordbrand bara är en del av bilden – den större kraften som verkar är ett klimat som har blivit skoningslöst.
Premiärminister Pedro Sanchez förväntas resa till provinserna Caceres och Zamora, regioner som nu är synonyma med förödelse. Där har bränderna utlöst den största vågen av internationell brandbekämpningshjälp som Spanien någonsin har fått. Brandmän och utrustning har anlänt från länder så långt bort som Finland och Slovakien, ett tecken på hur djupt krisen påverkar över gränserna. Prognoserna lovar svalare luft och ett slut på den plågsamma sexton dagar långa värmeböljan, Spaniens tredje längsta på mer än tre decennier. Ändå varnar myndigheterna för att nästan halva landet fortfarande befinner sig i ett ”extremt farligt” läge när det gäller bränder.
Precis över gränsen genomlever Portugal sin egen mardröm. Temperaturerna kan snart sjunka, men stora delar av landet är fortfarande i högsta beredskap. Fyra stora skogsbränder är fortfarande aktiva, och en av dem – som brinner nära Trancoso – har redan pågått i mer än en vecka. Om den inte stoppas kan den bli den största branden som landet någonsin har upplevt. Nästan 1 500 brandmän bekämpar lågorna i olika regioner, en scen som har upprepats dagligen i sommar. Premiärminister Luis Montenegro har beskrivit kampen som ett ”krig” och lovat stöd till de drabbade samhällena, men hans försenade reaktion och valet att behålla politiska evenemang i sin kalender har mött skarp kritik.
Såren från Portugals tragedi 2017, då över hundra människor omkom under en enda säsong av eldstormar, har inte läkt. Dessa minnen återuppstår varje gång rök fyller himlen, varje gång evakueringsorder utfärdas för sent eller inte alls. Några av de samma regioner som drabbades för åtta år sedan brinner igen idag. Denna upprepning skär djupt i den nationella psyken och underblåser inte bara sorg utan också ilska mot ledare och institutioner som anses ha misslyckats med att förhindra att historien upprepar sig.
Det som är klart är att Europas brandproblem inte är en övergående fas. Kontinenten värms upp snabbare än någon annan, påminner forskarna oss om, och somrar som denna kan snart bli regel snarare än undantag. Städerna kommer att byggas upp igen, skogarna kommer att återhämta sig, men varje säsong verkar flytta gränsen för vad som är uthärdligt ytterligare. Det som en gång ansågs extraordinärt är nu alarmerande rutin – väggar av eld, massiva evakueringar, grannar som ser askan falla från himlen.
För många i Spanien, Portugal och andra länder kommer denna sommar inte att minnas för stränder, festivaler eller långa varma kvällar. Den kommer att minnas för bränderna – för veckorna då landet tycktes brinna utan uppehåll och när Europa återigen fick lära sig hur sårbart det egentligen är inför ett förändrat klimat.