Israels haredim, eller ultraortodoxa gemenskap, utgör ett "allvarligt hot" mot landet på grund av deras snabbt växande antal och deras motstånd mot modernitet, enligt den israeliska ekonomen Dan Ben-David. Haredimerna, som består av 13. 5% av Israels befolkning växer i en takt som är dubbelt så stor som andra judiska israeler, trots en nedgång i fertilitetstalen när fler harediska kvinnor kommer in på arbetskraften. Samhällets insulära livsstil, som är inriktad på religionsstudier och stora familjer, har lett till spänningar med mer sekulära israeler och har drivit haredimerna att kräva större politisk representation.
Två ultraortodoxa partier ingår i premiärminister Benjamin Netanyahus regeringskoalition, och de säkrade nyligen betydande ökningar av subventionerna, vilket har väckt tilltagande förbittring från andra israeler. Haredimernas växande inflytande i regeringen har också lett till att en mer konservativ politik utvecklats, inklusive könssegregering på offentliga platser och tillbakadragande av skydd för hbtq-personer. Haredim ansluter sig också alltmer till hårdföra nationalister som förespråkar annektering av Västbanken och begränsningar av israeliska arabers rättigheter.
Haredimernas motstånd mot modernitet återspeglas i deras isolerade livsstil, som är inriktad på religionsstudier och stora familjer. Harediska män är traditionellt befriade från militärtjänst och föredrar istället att tillbringa dagarna med att studera Talmud. Yitzi och Avigayil Ackerman bor till exempel i en sparsamt möblerad lägenhet och undviker de flesta former av modern teknik av rädsla för att bli för materialistiska. För många haredim är självsegregering inte ett mål i sig, utan ett sätt att hålla fokus på det de tror verkligen betyder något: deras kärlek till Toran, Gud och gemenskapen.
Men haredimernas gemenskapscentrerade fokus har lett till spänningar med det bredare israeliska samhället, som är allt mer oroad över hur landet kommer att försörja sig på lång sikt. Haredimernas motvilja mot arbete och stora familjer har lett till ökande förbittring från sekulära israeler som är trötta på att subventionera ett samhälle som inte bidrar till landets ekonomi. Haredimerna replikerar att Israels sekulära majoritet i decennier har nöjt sig med att regeringen generöst subventionerar sportarenor, museer och universitet som haredimerna aldrig satte sin fot i, samtidigt som de endast tillhandahåller blygsamma studiepensioner till haredimerna. De säger också att deras skolor historiskt har varit underfinansierade.
Spänningen mellan de ultraortodoxa och sekulära israelerna har nått ett feberhöjd de senaste åren, på grund av haredimernas växande inflytande i regeringen och deras krav på större politisk representation. Medan haredimerna ser sin växande politiska makt som ett sätt att hävda sina rättigheter, ser många sekulära israeler det som ett hot mot deras sätt att leva. Haredimernas motstånd mot modernitet, i kombination med deras snabbt växande antal, har fått många att undra hur Israel kommer att definiera sig som en judisk demokrati under de kommande åren.