Institute for Fiscal Studies (IFS), en ledande ekonomisk tankesmedja, har uppmanat alla politiska fraktioner i Storbritannien att konfrontera de annalkande finanspolitiska svårigheterna som utan tvekan kommer att utmana nästa styrande regering. De ekonomiska prövningar som väntar kommer att bli betydligt mer betydelsefulla än någon som har setts sedan 1950-talet. Paul Johnson, IFS-direktör, betonade att bank på ekonomisk tillväxt som räddare skulle vara liktydigt med att önska ett osannolikt lyckokast.
Premiärminister Rishi Sunak inledde formellt valprocedurerna på onsdagen och satte datumet till den 4 juli. Tory-regeringen och oppositionspartiet Labour förväntas offentliggöra sina manifest under de kommande två veckorna. Båda sidor har redan börjat anklaga varandra för att utarbeta ouppnåeliga planer.
Deras gemensamma åtagande är att kontrollera statsskulden, som nu närmar sig 100 % av BNP. IFS har dock understrukit att nästa administration kommer att begränsas av höga finanspolitiska skulder, eskalerande räntor och dämpad ekonomisk tillväxt.
Johnson identifierade tre tydliga val för parterna. De skulle kunna gå med på de ökande utgiftsnedskärningarna för offentliga tjänster, öka redan höga skattetryck som beräknas nå sin topp om nästan åtta decennier, eller ta till ytterligare lån och överge målet att hantera skulder som andel av BNP.
Medan Johnson förespråkar en öppenhjärtig debatt om dessa hårda realiteter, erkänner han att politiker under en valkampanj kan hålla tillbaka med att ange vilket alternativ de föredrar. Trots detta insisterar han på att allmänheten ihärdigt ska ifrågasätta dem.
Offentliga tjänster, särskilt rättsväsendet och de lokala myndigheterna, är redan under enorm press och kan komma att drabbas av ytterligare nedskärningar. Johnson angav att utgifterna för alla aspekter exklusive skuldränta förväntas minska från 40. 8 % till 39 % av landets inkomster under nästa mandatperiod.
Att balansera skulden som andel av BNP kommer att kräva ett betydande skatteinkomstöverskott till utgifterna för allt förutom skuldränta. Senast Storbritannien uppnådde ett primärt överskott var 23 år tidigare.
Johnson konstaterade att med begränsade medel, sämre public service, historiskt höga skatter och båda stora partier som åtagit sig att minska skulden, kan det enda sättet att säkra betydande offentliga tjänster efter valet vara genom ökade skattehöjningar.
Att ha tur med förhöjd ekonomisk tillväxt kan bespara de svåra besluten, men att förlita sig på en sådan förmögenhet skulle vara oklokt. Johnsons analogi sammanfattar risken – helt enkelt för att engelska och skotska fotbollssupportrar optimistiskt hoppas på seger i sommar, borde det inte innebära att det kommande kabinettet borde spela sina finanspolitiska planer på liknande förhoppningar.