Det är svårt att beskriva hur det känns när luften blir tjock av rök. Inte den sorten från en lägereld – den här är tyngre, bitter, den klamrar sig fast i halsen. Det är vad människor i delar av Turkiet, Grekland och Albanien har att göra med just nu. Bränder är överallt, och ingen vet egentligen när det kommer att sluta.
I Turkiet har saker och ting tagit en dålig vändning. I Svartahavsprovinsen Karabuk – ungefär två timmars bilresa norr om Ankara – har en brand brunnit i sex dagar i rad. Hela sluttningar har gått upp i lågor, och mer än ett dussin byar har evakuerats. Människor lämnades med vad de kunde bära. Rök har vällt över bergen, och den slutar inte.
Tragiskt nog dog tre brandmän i Bursa på söndagen – deras lastbil kraschade när den var på väg in i brandområdet. Och förra veckan miste ytterligare tio livet i kampen mot en annan brand i centrala Turkiet. Det har varit så här i veckor nu. I de södra regionerna – Mersin och Antalya, dit folk vanligtvis åker på semester – tvingades över 3 600 invånare lämna sina hem. Även där fanns lågor som slet igenom torra marker som inte sett riktigt regn på flera veckor.
Den här typen av sommar är inte direkt ovanlig i den här delen av världen – torr, varm, blåsig – men år för år blir det något annat. Mer brutalt. Mindre förutsägbart. Bränderna börjar snabbare och sprider sig vidare. Det finns inte mycket marginal för fel längre.
Grekland klarar sig inte mycket bättre. Bara under de senaste 24 timmarna rapporterades 44 bränder. På Kythera, en vacker ö i södern, blossade lågor som började för några dagar sedan upp igen på grund av starka vindar. Nära Aten utbröt en brand nära berget Hymettos – farligt nära ett universitet och ett fullsatt bostadsområde. Brandmännen kom tack och lov snabbt till, men känslan av sårbarhet hänger i luften.
I Albanien pågår ytterligare en strid. Nästan tusen brandmän, plus hjälp från armén, försöker hålla tillbaka en brand nära den populära semesterorten Saranda. Den närmar sig hotell och bostäder på den joniska kusten. Tretton personer greps nyligen, misstänkta för att ha anlagt bränder – avsiktligt eller inte, det är oklart.
Bulgarien har också dragits in i detta. En brand nära den turkiska gränsen har redan bränt ner över 16 000 hektar. Brandflygplan från andra länder har skickats in för att hjälpa till. Två personer togs också i förvar där, möjligen kopplade till hur branden startade.
Samtidigt har Grekland varit tvungna att evakuera flera byar, och minst fem personer har skadats i kaoset. Och medan bränderna rasar fick Serbien, konstigt nog, en paus. Lite regn rullade in och hjälpte till att släcka mer än hundra mindre bränder. Lite goda nyheter – sällsynta nuförtiden.
Det som är slående är hur snabbt allt detta utvecklas. Ena minuten är det bara värme. Nästa är det rök i fjärran. Sedan helikoptrar. Sirener. Aska som faller från himlen. Och plötsligt packar folk ihop och kör iväg, utan att veta om något kommer att finnas kvar när de kommer tillbaka.
Det är där vi är nu – ännu en brännande sommar. Och folk är trötta. Brandmän kämpar sig igenom utmattningen och arbetar skift som skulle slita ut vem som helst. Vissa har inte sovit ordentligt på flera dagar. Men de fortsätter, för det finns inget annat val.
Man kan inte låta bli att undra – hur mycket värre kommer det att bli? Och när kommer detta att sluta vara "nyheter" och bara börja vara hur sommaren ser ut från och med nu?