Ett team av jordforskare introducerade konceptet "planetära gränser" för nästan 15 år sedan för att identifiera stora jordsystem som riskerar att bli instabila på grund av mänsklig aktivitet. Dessa "planetära gränser" inkluderar system som klimat, biologisk mångfald och sötvatten. Forskarna bestämde gränserna för vad de kallade ett "säkert operationsutrymme" för civilisationen. Deras arbete visade att mänskligheten redan hade passerat sju av de åtta globala gränserna. Men deras arbete analyserade inte helt hur överskridandet av dessa gränser kan påverka människor, särskilt de fattiga och utsatta.
I en stor uppdatering publicerad i tidskriften Nature undersöker forskare hur överträdelser av planetära gränser kan skada människor. Studien undersöker risknivåer för människor och ekosystem för att avgöra hur mycket straff naturen kan ta till sig innan den vänder sig mot oss. Denna nya analys inkluderar också kriterier för rättvisa som påverkar de miljontals människor som är i riskzonen idag, de miljarder som kommer i framtiden och världens otaliga arter och ekosystem.
För vissa jordsystem, som klimatet, kräver rättviseanalysen strängare gränser än vad geofysiska stabilitetsfaktorer skulle diktera. Uppvärmningsgränsen på 1. 5C som är inskrivet i Parisavtalet har redan överträffats, vilket framgår av de tiotals miljoner människor som nu utsätts för farlig värme. Senast 1. 5C, finner forskarna att mer än 200 miljoner fattiga, utsatta och marginaliserade människor kan förvänta sig att möta värme utan motstycke. Den globala uppvärmningsgränsen är under 1C, men länder kommer fortfarande oundvikligen att behöva ta itu med konsekvenserna. Författarna efterlyser internationell kompensation för att hjälpa fattigare länder att klara av klimatrelaterade förluster och skador efter förra årets FN-klimatsamtal.
Denna studie kräver en massiv global transformation över alla jordens systemgränser för att säkerställa mänskligt välbefinnande. Författarna påpekar att detta kräver en genuin förståelse för rättvisa, ekonomi, teknik och globalt samarbete i tjänsten för en säker och rättvis framtid. Uppsatsen strävar efter att kvantifiera förändringar i planetskala som främst drivs av sociala och ekonomiska system som drivs på ohållbar resursutvinning och konsumtion.
Det nya arbetet bygger på tidigare forskning om planetära gränser, inklusive andra bedömningar av social sårbarhet för systemförändringar som FN:s mål för hållbar utveckling. Författarna gör ett genombrott i denna artikel genom att översätta sociala rättvisa överväganden till samma måttenheter som jordens system, såsom grader Celsius för temperatur eller kubikkilometer för vattenanvändning.
Till exempel läcker kväve och fosfor från gårdar ut i vattendrag och producerar syrefria "döda zoner" i floder och hav. Forskarna rekommenderar att den globala gränsen för överskott av kväve inte är mer än 119 miljoner ton per år och 10 miljoner för fosfor, enligt tidningen.
För att ta itu med luftföroreningar har forskarna satt upp mål för att minimera skillnaden i koncentrationen av aerosoler mellan norra och södra halvklotet och en övre gräns för skadlig förorening av små partiklar. Aerosoler från både naturliga och mänskliga källor orsakar sjukdomar och för tidig död runt om i världen. De föreslår också två biologisk mångfaldsmått för att begränsa förstörelsen av arter och ekosystem. Det första måttet syftar till att bevara 50 % till 60 % av naturliga ekosystem, högre än det nuvarande status quo på 45 % till 50 %. Det andra måttet kräver 20 % till 25 % av varje kvadratkilometer stads-, jordbruks- och annan mark som förändrats av människor för att behålla delar av naturliga ekosystem.
Författarna försöker uppnå det som redan har hänt för klimatförändringarna för att standardisera praxis för att anpassa sig till vetenskapens fastställda trösklar. I grund och botten vill de skapa vetenskapliga grundlinjer som normgivande organisationer och regeringar kan använda för att hjälpa företag, städer och andra att säkerställa att deras verksamhet inte bidrar till ytterligare systemisk miljöförändring eller mänsklig skada. Gränserna kan inkludera, men är inte detsamma som "tipping points", eller trösklar bortom vilka planeten fortsätter att förändras med eller utan mänsklig input.
Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research i Tyskland och medförfattare till denna forskning, sa att den ultimata definitionen av rättvisa idag är rätten för varje människa, särskilt framtida generationer, att ha Det kräver en ansträngning för att minska känsligheten för skador och sårbarhet och därför en rättvis global omvandling över alla jordens systemgränser.