Zunera Hashmi, bosatt i Toronto, har fått utstå en frustrerande tre års väntan på en husläkare. Som över 2. 2 miljoner andra ontarianer, Hashmi, saknar en vanlig läkare, enligt data från hälsovårdsforskaren Inspire Primary Health Care. Detta antal har ökat från 1. milj 8 bara två år sedan, vilket indikerar en förfärlig brist på läkare i provinsen. Toronto, Kanadas folkrikaste stad och dess ekonomiska knutpunkt, upplever särskilt allvarliga brister, där Ontario College of Family Physicians förutspår att en av fem invånare kan vara utan husläkare inom de kommande tre åren.
Denna brist på familjeläkare belyser en sjukvårdskris i Ontario, eftersom Kanada är stolt över sitt universella sjukvårdssystem som är utformat för att ge vård till alla invånare, oavsett deras ekonomiska resurser. Utan tillgång till primärvårdsläkare drabbas dock invandrare och låginkomsttagare särskilt. Primärvårdsläkare fungerar som "ytterdörren" till sjukvården, utvärderar patienter och avgör om de behöver specialiserade tester eller konsultationer. Frånvaron av förebyggande vård kan resultera i missade vaccinationer och oupptäckta medicinska tillstånd, vilket leder till högre vårdkostnader och ytterligare påfrestning på akutmottagningar.
Covid-19-pandemin har fått sjukvårdspersonal över hela världen att ompröva sitt arbete, och familjemedicin har varit särskilt utmanande på grund av bristen på respekt för allmänläkare jämfört med specialister. En undersökning gjord av Unity Health Toronto avslöjade att en av fem familjeläkare i Toronto överväger att stänga sin praktik inom de kommande fem åren.
Medan Ontarios hälsoministerium har registrerat över 60 000 nya sjuksköterskor och 8 000 nya läkare sedan 2018, erkänner de att mer behöver göras för att åtgärda bristen. Ministeriet har tillkännagett planer på att skapa över 150 nya medicinska skolplatser under de kommande fem åren, samt initiativ för att göra det lättare för internationellt utbildade vårdpersonal, inklusive läkare, att praktisera i Ontario.
För att möta de omedelbara utmaningarna efterlyser experter och läkargrupper lösningar som att minska pappersarbetet för läkare, implementera ett centraliserat remisssystem och effektivisera elektroniska journaler. Familjeläkare lägger värdefull tid på administrativa uppgifter som skulle kunna utföras av andra yrkesverksamma, såsom sjuksköterskor och dietister. Dessutom söks ekonomiskt stöd för att utöka vårdteam, eftersom färre än en fjärdedel av familjeläkarna för närvarande arbetar med ett team.
Bristen på familjeläkare i Toronto tyder på ett större problem inom Kanadas universella sjukvårdssystem. Sjukvårdspersonal står inför utbrändhet, sjukhus upplever tillfälliga stängningar på grund av personalbrist och akutmottagningar översvämmas av patienter som inte har någon annanstans att söka vård. Brådskande reformer behövs, och Canadian Medical Association har släppt en uppsättning rekommendationer för att komma till rätta med krisen, inklusive att öka antalet läkare och se till att en högre andel av kanadensarna har en husläkare.
Om situationen förvärras kan Kanada möta en utvandring av läkare till andra länder, som USA. I Ontario ses ansträngningarna att lägga till fler medicinska skolor av vissa läkare som otillräckliga, med samhällen över hela Kanada som tävlar om att locka läkare med attraktiva bostäder och incitament för inloggning.
Medan covid-19-pandemin kan ha lagt sig, kämpar vårdpersonal fortfarande på grund av brist på resurser och överdriven arbetsbelastning, inklusive onödiga administrativa uppgifter. Behovet av en vanlig husläkare är fortfarande ett akut problem för individer som Zunera Hashmi, som har väntat 1 000 dagar på ordentlig medicinsk vård.