Chile har upplevt en ökning av utvecklingen av små solkraftverk, vilket skapar oro inom industrin för förnybar energi. Dessa små projekt, kända som PMGDs, stöds av stora finansiella företag som BlackRock och TPG. Ursprungligen ansett som ett nischsystem, håller PMGDs nu på att bli mainstream och förväntas möta cirka 40 % av energibehovet i dagsljustimmar till 2025.
Uppkomsten av PMGD är en del av Chiles framgångssaga inom förnybar energi, eftersom landet har rikliga vind- och solresurser, vilket gör det till en attraktiv marknad för investeringar i ren energi. PMGDs erbjuder stabilitet i prissättningen, vilket är särskilt tilltalande för investerare på en volatil marknad där större producenter kanske inte får någon betalning för sin spotförsäljning under perioder med överskott på förnybar energi.
Men spridningen av PMGD orsakar oavsiktliga konsekvenser. Enligt vattenkraftsföreningen Apemec kommer betalningar till PMGD att kosta systemet 300 miljoner dollar nästa år och 500 miljoner dollar 2025. Denna extra kostnad kommer att bäras av andra generatorer, industrikunder och potentiellt reglerade kunder som hushåll. Apemec varnar för att elräkningarna kan öka med cirka 10 %, vilket skapar oro i ett land där regeringen har som mål att minska elkostnaderna för låginkomsttagare.
Mekanismen bakom PMGD:er gör att all kraft som genereras av dessa mindre anläggningar kan kompenseras till stabila priser, oavsett när den producerades. Detta var tänkt att underlätta marknadstillträde och finansiering för dessa projekt. För närvarande ligger det genomsnittliga priset på cirka 70 dollar per megawattimme.
Dessa oavsiktliga konsekvenser fungerar som en varning för andra länder som strävar efter att övergå till renare energinät. Liknande system på mer utvecklade marknader som Tyskland och Spanien ledde till oväntade installationskostnader och programavbrott.
I Chile kan ökningen av PMGD spåras tillbaka till ett dekret från 2006 som gav små producenter tillgång till spotmarknaden och införde prisstabiliseringsmekanismer. Dessa mekanismer syftade till att stödja finansiering för projekt upp till 9 megawatt i storlek, som ligger mellan bostads- och industriskala. PMGD:er gynnas också av att vara placerade närmare konsumtionscentra, vilket minskar överföringsproblemen.
Under de senaste åren har finansiella institutioner och familjekontor lockats till marknaden som erbjuder snabb återhämtning av investeringar och stabil avkastning. Noterbart har BlackRock varit aktivt involverat, tillhandahållit finansiering för solenergiutvecklaren Solek och förvärvat flera solenergiprojekt. TPG-stödda Matrix Renewables och andra företag har också investerat kraftigt i PMGD.
Men företags- och industrigrupper lobbar nu för regeländringar och hävdar att skyddet mot fluktuationer i spotmarknaden stimulerar en överutbudsmarknad. Dessa grupper hävdar att den nuvarande situationen har lett till insolvens för vissa aktörer inom förnybar energi på grund av överförings- och lagringsutmaningar.
Den oberoende systemsamordnaren, CEN, rekommenderar ändringar i prisberäkningssystemet för att minska de totala kostnaderna. Det är oklart om energiministeriet överväger dessa rekommendationer.
Konsumenträttsgrupper, som Conadecus, har uttryckt oro över PMGDs artificiellt lönsamma karaktär, vilket de hävdar leder till extraordinära avkastningar för stora investeringsfonder och transnationella företag på konsumenternas bekostnad.
Sammanfattningsvis, medan PMGD har bidragit till Chiles framgångssaga för förnybar energi, orsakar deras snabba expansion påfrestningar på systemet och blåser upp elräkningarna. Landet står nu inför utmaningen att hitta en balans mellan att stödja småskaliga projekt för förnybar energi och att säkerställa en prisvärd och hållbar energiförsörjning för alla konsumenter.