I centrala Hiroshima, där fred är kärnan i det civila varumärket, manifesteras en annan syn på internationella relationer. På grund av Kinas allt mer självsäkra beteende mot sina grannar, expanderar Japan sin militär i en takt som aldrig tidigare skådats under efterkrigstiden. Premiärminister Fumio Kishida hoppas kunna bygga upp stöd för minskningar av kärnkraftslager vid det kommande toppmötet för Group of Seven industrialiserade demokratier i Hiroshima. Men bara en kort bit från monumenten till de döda, är ett blomstrande industricentrum hem till en av Japans viktigaste vapenfabriker, som förbereder sig för att sätta fart på produktionen av artilleripjäser och stridsvagnskanoner. På ett varv i närheten pågår arbetet med ett hangarfartyg - det första sådana fartyget som opereras av Japan sedan fientligheterna upphörde med USA. Området är också värd för en stor bas för den japanska flottan.
Kishida hävdar att dessa investeringar är nödvändiga för att avskräcka ett regionalt krig. Hans regerings nationella försvarsstrategi beskriver Kina som "den största strategiska utmaningen för att säkerställa fred och säkerhet i Japan. "Kina har eftersträvat avancerade vapen som hypersoniska missiler och har byggt konstgjorda öar i Sydkinesiska havet för att cementera maritima påståenden som Japan och dess allierade avvisar. Ett krig om Taiwan, en viktig ekonomisk partner för Tokyo, skulle hota den regionala handeln, såväl som halvledarfabriker som japanska företag är beroende av.
Det kommer dock inte att vara lätt att förvandla Japan till en förstklassig militärmakt. Landet har en lång historia av oroliga försvarsprojekt, och det är osäkert om dess blygsamma led av vapentillverkare, av vilka många knappt går i jämnhöjd med militära kontrakt, kommer att kunna möta nya krav. Samtidigt är regeringen orolig för att bli alltför beroende av import. För Kishida och hans kollegor är det viktigt att tillverka vapen på hemmaplan om Japan ska ta ansvar för sitt eget skydd.
De juridiska och politiska hindren kan visa sig vara mer betydande, även efter att Rysslands invasion av Ukraina ökade riskerna för stormaktskonflikt. När Japan kapitulerade till USA 1945, var det en splittrad nation, föraktad över hela Asien för sin krigstidsbrutalitet. Dess nya konstitution, som antogs två år senare, slog fast att dess folk "för evigt avsäger sig krig" och att "land-, sjö- och flygvapen. . . kommer aldrig att bibehållas. "Även om dessa förbud inte har följts till punkt och pricka, är det som Kishida föreslår transformativt och kontroversiellt. Stödet för pacifism är fortfarande utbrett, särskilt bland de äldre väljare som bestämmer val, och det finns betydande hinder för att skriva om artikel 9, den konstitutionella bestämmelsen som begränsar militären. Inte ens Abe, Japans äldsta premiärminister, kunde samla det politiska kapitalet för att göra det.
Debatten är särskilt ansträngd i Hiroshima. Stadens ledare har länge föredragit att inte uppmärksamma den lokala vapenindustrin. Få vill väcka politiska spänningar, och fred är kärnan i det medborgerliga varumärket. Men eftersom Kishida och andra politiker uppmanar japanska medborgare att överväga konsekvenserna av ett växande Kina, börjar det förändras. "Nu är det dags för företag inom försvarsindustrin att prata öppet", säger Hideki Fukayama, ordförande emeritus för Hiroshima Chamber of Commerce & Industry. "Vi kan inte skydda nationen med bara det som står i konstitutionen", säger han.