En nyligen publicerad studie publicerad i tidskriften Society for Research in Child Development visar att blyghet kan vara en känsla eller en egenskap. I studien observerades 152 barn i åldrarna 7 och 8 år som höll ett tal, som filmades och visades för andra barn. Forskare undersökte olika faktorer som fysiologiska faroresponser, nervöst beteende och affektrespons, medan föräldrar rapporterade sina barns blyghetstendenser innan studien. Studien fann att omkring 10 % av barnen som visade en hög stressnivå när de höll talet också visade relativt höga nivåer av blyghet över tid, vilket tyder på att blyghet kan vara en del av deras temperament.
Dessutom fann studien att cirka 25 % av barnen inte rapporterades vara blyga av sina föräldrar men visade en högre nivå av social stressreaktivitet från att hålla talet. Detta fynd tyder på att blyghet som svar på en taluppgift är en vanlig, normativ upplevelse för barn i denna ålder. Men för vissa temperamentsmässigt blyga barn kan det vara stressigt att vara i centrum för uppmärksamhet över tid och olika sammanhang.
Studiens begränsningar inkluderar att de studerade barnen till övervägande del var vita och från samma socioekonomiska bakgrund, vilket inte är helt representativt för den större befolkningen. Därför krävs större och mer mångsidiga studier för att spåra uppkomsten av barngrupper i olika samhällen och se hur bra dessa barn klarar sig över tid.
Noterbart är att ett blygt temperament inte alltid är lika socialt värderat som mer utåtriktade personligheter, men det betyder inte att det är något fel på det. Det är viktigt att inse att alla kan känna sig blyga ibland, beroende på miljön. Dessutom kan blyga individer också ha lyckliga sociala liv, även om de inte är den bubbligaste personen i rummet.
Men av de mest ihärdiga blyga barnen kommer ungefär hälften att utveckla en ångestsjukdom, vilket är en anledning till oro. Föräldrar bör tänka på att ingripa om deras barn har svårt att fungera i skolan, skaffa eller behålla vänner eller delta i typiska aktiviteter som klubbar eller sporter.
Medan blyghet inte är ett problem i sig, bör familjer vara på jakt efter tecken på ångest hos sina blyga barn. Om ett barn undviker situationer som är viktiga eller kan vara roliga för dem eftersom de känner sig nervösa, kan det vara dags att ingripa. En barn- och ungdomspsykolog vid Johns Hopkins Children's Center föreslog att föräldrarna istället för att märka barnet som blygt borde beskriva vad de ser och normalisera sina känslor.
Sammanfattningsvis, medan blyghet kan vara en känsla eller en egenskap, är det viktigt att inse att inte alla blyga barn är lika, och många blyga barn växer upp till att bli välanpassade vuxna. Barn behöver stöd för att gradvis övervinna sin blyghet, och det är viktigt att söka professionell hjälp vid behov.