Politiska ledare i de största länderna med muslimsk majoritet i Sydostasien står inför en växande utmaning från religiös konservatism, vilket nyligen inträffade händelser i Malaysia har visat. I provinsvalen som hölls förra veckan gjorde högerextrema islamistiska grupper betydande framsteg i tre av sex stater. Medan premiärminister Anwar Ibrahims multikulturella koalition lyckades behålla kontrollen över de tre stater som den tidigare hade, såg den islamister rycka fler platser i Selangor, den rikaste staten som fortfarande är under dess styre.
Denna förändring mot konservatism återspeglar en större trend som påverkar regionen, där årtionden av ekonomisk tillväxt plötsligt har stoppats av pandemin och en global ekonomisk nedgång. I grannlandet Indonesien har president Joko Widodos regering varit tvungen att göra politiska eftergifter till religiösa konservativa, som får inflytande i världens mest folkrika muslimska nation.
Till exempel, i juli avslutade Indonesiens högsta domstol i praktiken det statliga erkännandet av interreligiösa äktenskap på grund av påtryckningar från konservativa. Och i december förra året antog landet en omfattande lag som bland annat kriminaliserade utomäktenskapligt sex, vilket lyfte fram konservativas ökande makt att forma statens politik. President Jokowis beslut att utse en top islamisk präst till hans vicepresident 2019 väckte också oro bland progressiva om den potentiella inverkan på politiken.
Uppkomsten av konservativ politik i både Malaysia och Indonesien utgör ett dilemma för ledare som Anwar och Jokowi. När konservativa röster får framträdande plats möter regeringar ökande press att betona sina religiösa meriter, potentiellt på bekostnad av ekonomisk politik som driver företag och investeringar.
I Malaysia drivs trenden mot konservatism till stor del av unga väljare som dras till idén om trosbaserad politik. Dessa väljare ser ledare som Muhyiddin, Anwars rival, som mer islamiska och bättre rustade att leda landet. Muhyiddins hjälpinitiativ under pandemin har befäst denna uppfattning för många unga malaysier.
Men att anamma konservativ politik innebär ekonomiska risker för dessa nationer, särskilt när det gäller att attrahera utländska direktinvesteringar (FDI). Investerare uppmärksammar alltmer miljö-, sociala och styrningsfrågor (ESG), och länder som implementerar drakoniska sociala policyer riskerar att avskräcka investeringar. Företag som verkar i dessa regioner måste vara medvetna om de samhälleliga trenderna och potentiella regulatoriska krav som kan påverka konsumenternas beteende.
Religionsundervisning spelar en viktig roll för att forma konservativa åsikter i Malaysia och Indonesien. Båda länderna har ett nätverk av islamiska förskolor som har bidragit till framväxten av religiös konservatism bland den yngre generationen. Dessutom har de nationella utbildningssystemens misslyckande i dessa länder lett till ett beroende av religiösa skolor, vilket ytterligare förstärkt konservativa ideologier.
Utmaningen för ledare som Anwar är att motverka de förenklade budskapen från konservativa partier, särskilt föreställningen att islam är hotad och att val är en kampplats för muslimer att försvara sin tro. Detta budskap, som har sina rötter i ett tänkesätt från 1400-talet, ger genklang hos många väljare men hindrar ansträngningar för att främja progressiv politik och nationsbyggande.
Både malaysiska och indonesiska ledare har varnat för att ge för mycket makt till religiöst fokuserade politiska partier. President Jokowi har konsekvent uttalat sig mot "identitetspolitik" och betonat vikten av inkluderande styrning. Premiärminister Anwar, å andra sidan, har godkänt arrestering av individer som utnyttjar religion och ras för att uppvigla oliktänkande.
Att hitta en balans mellan religiösa överväganden och progressiv politik kommer att vara avgörande för ledarna i Malaysia och Indonesien. Att framgångsrikt navigera i denna utmaning kommer inte bara att påverka det politiska landskapet utan också avgöra om dessa länder kan fortsätta att locka till sig investeringar och driva ekonomisk tillväxt under den post-pandemiska eran.