I ett nedslående slag mot miljontals hbtq-par som vill ha lika rättigheter, har Indiens högsta domstol vägrat att legalisera samkönade äktenskap, och säger att frågan bör tas upp av parlamentet snarare än av rättsväsendet. Bänken med fem domare enades enhälligt om att äktenskap inte är en grundläggande rättighet, enligt en dom som meddelades i New Delhi på tisdagen. Överdomare D. Y. Chandrachud betonade att domstolen inte har befogenhet att erkänna hbtq-äktenskap och att det är upp till lagstiftare att åstadkomma en lagändring.
Även om homosexualitet avkriminaliserades i Indien 2018, har äktenskapsrättigheterna ännu inte utvidgats till HBTQ-gemenskapen. För närvarande erkänner färre än 40 länder, inklusive endast två i Asien (Taiwan och Nepal), samkönade äktenskap. Resultatet av Indiens fall övervakades noga i hela regionen, särskilt i Thailand och Sydkorea, där liknande åtgärder övervägs.
Indiens överdomare uttalade att även om äktenskapsinstitutionen inte är statisk, och den utvecklas över tiden, ligger det inte inom domstolens behörighet att skapa lag. "Det kan bara tolka det och ge det effekt", anmärkte han. Högsta domstolen har uppmanat regeringen att inrätta en kommitté för att granska rättigheterna och rättigheterna för HBTQ-individer, inklusive att bedöma frågor relaterade till medicinska rättigheter och ekonomiska förmåner som framställts av framställarna.
Anjali Gopalan, en aktivist och verkställande direktör för Naz Foundation, uttryckte sin besvikelse och sa att "vi är tillbaka där vi började" när det gäller HBTQ-rättigheter. Naz Foundation var den organisation som lämnade in en rättstvist av allmänt intresse 2001, vilket i slutändan ledde till den historiska avkriminaliseringen av homosexualitet av Högsta domstolen 2018.
Under utfrågningarna tidigare i år motsatte sig den federala regeringen legalisering och hävdade att lagstiftaren borde vara ansvarig för att avgöra frågan. Den hävdade också att samkönade äktenskap strider mot indiska värderingar.
För närvarande regleras äktenskap i Indien av olika koder, inklusive Special Marriage Act, en sekulär lag som tidigare legaliserade intercaster och interreligiösa förbund. Advokater som företräder framställarna, som kommer från olika bakgrunder, uppmanade domstolen att utvidga bestämmelserna i Special Marriage Act till att även omfatta par av samma kön.
Förutom att den förnekade vädjan om att legalisera samkönade äktenskap, bekräftade högsta domstolen också att transpersoner i heterosexuella relationer har rätt att gifta sig enligt gällande lagar. Två av domarna uttryckte också stöd för hbtq-pars rätt att adoptera.
Det största oppositionspartiet, Indian National Congress, uppgav att det skulle ge ett detaljerat svar efter att ha studerat domen. Jairam Ramesh, en ledare för kongresspartiet, hävdade, "Den indiska nationella kongressen har alltid stått med alla våra medborgare för att skydda deras friheter, val, friheter och rättigheter. Vi, som ett inkluderande parti, tror stenhårt på icke-diskriminerande processer – rättsliga, sociala och politiska. "
Motionärerna hävdade att att neka dem rätten att gifta sig kränkte deras konstitutionella rättigheter och skapade utmaningar i samband med arv och adoption. Regeringen erbjöd sig under utfrågningarna att inrätta en panel för att ta upp dessa frågor men undvek att ta itu med ämnet samkönade äktenskap direkt. Men regeringspaneler är ofta långsamma med att genomföra förändringar.
"Jag förväntade mig några medborgerliga rättigheter. Jag trodde inte att de skulle ge full äktenskapsrätt, men jag förväntade mig vissa medborgerliga rättigheter, säger Anjali Gopalan.