Italiens premiärminister Giorgia Meloni förlitar sig på en välbekant strategi för att säkerställa Italiens finansiella stabilitet: dess egna medborgare. När landet upplever ett välkommet andrum på finansmarknaderna och förbereder sig för att sälja en betydande mängd obligationer, lutar Meloni och hennes regering sig alltmer på konsumenterna. Att uppmuntra vanliga sparare att investera i skulder och upprätthålla stabila offentliga finanser har blivit avgörande inslag i Italiens strategi att hålla sig flytande. Italien har, jämfört med sina europeiska kollegor, en hög skuldkvot på cirka 140 %, vilket gör landet sårbart för statsrisker och ökar kostnaderna för att sköta skulden.
Denna jakt på inhemska obligationsinvesterare är ett avsteg från normen i europeiska länder. Italiens emission till privata investerare överträffar andra europeiska länders, med en betydande efterfrågan som förväntas för de kommande obligationsserierna som släpps i slutet av februari. Detta positiva svar från spararna ger ytterligare ett uppsving för Meloni, som har sett Italiens risk minska med ett hot om att en nedgradering till skräp hävs. Ränteskillnaden mellan italienska obligationer och tyska motsvarigheter, ett betydande mått på risken i euroområdet, har nått en tvåårig lägsta nivå, vilket återspeglar de nuvarande gynnsamma förhållandena.
Men Italiens sårbarhet jämfört med sina europeiska konkurrenter är fortfarande uppenbar, med tanke på dess höga skuldnivåer och stigande servicekostnader. Europeiska centralbanken uppskattar att cirka 20 % av Italiens obligationer kommer att förfalla och behöver bytas ut inom ett år, en anmärkningsvärt högre andel jämfört med andra stora låntagare som Frankrike. Vidare står Italien inför betydande finanspolitiska utmaningar, inklusive finansiering av klimatomställningen, ökade försvarsutgifter och en växande pensionsräkning mitt i demografiska förändringar.
Mot denna bakgrund förstår Meloni vikten av att dra nytta av de nuvarande gynnsamma förhållandena. Italiens obligationsspread över tyska motsvarigheter handlades nyligen under 150 räntepunkter, vilket signalerade ett lämpligt tillfälle att stärka stabiliteten. Trots att de inte genomfört radikala strukturreformer har regeringens övergripande tillvägagångssätt bedömts som tillfredsställande av experter, vilket har lett till "mycket stark" efterfrågan från spararna. Charles Diebel, chef för ränteintäkter på Mediolanum International Funds, förutspår att spreaden kommer att minska ytterligare och potentiellt nå runt 140.
Melonis framgång med att utnyttja italienska medborgarinvesterare bygger på lärdomarna från tidigare marknadsfluktuationer och instabiliteter. Finansminister Giancarlo Giorgetti uttrycker tillfredsställelse med att ha en större andel av skulderna innehas inhemskt, eftersom inhemska investerare tenderar att erbjuda en mer stabil bas som är mindre benägna att sälja obligationer under tider av spänning. Italienska medborgare har reagerat positivt på dessa ansträngningar, med data från Italiens centralbank som visar att de hällde 120 miljarder euro (130 miljarder dollar) i obligationer under de första 10 månaderna av 2023.
Icke desto mindre är Italiens lånebehov fortfarande betydande. Med planer på att sälja upp till 360 miljarder euro av obligationer med medellång till lång löptid 2024, leder Italien euroområdet i dess upplåningsbehov. Eftersom räntebetalningarna som andel av BNP redan har ökat med 35 % under de senaste fem åren, tyder prognoser på ytterligare en ökning med 27 %. År 2027 kan de tillhörande kostnaderna överstiga de nivåer som nåddes under Europas skuldkris 2012.
Italiens tillvägagångssätt att vända sig till privata investerare är i linje med en bredare trend i Europa. Spanien och Portugal har också sett en ökning av innehav av statsskulder bland invånarna. Japan fungerar som ett anmärkningsvärt exempel, med sina framgångar med att sälja obligationer till medborgare som upprätthåller låga räntor trots massiva skuldnivåer. Melonis strategi går tillbaka till 1980- och 1990-talen när kortfristiga obligationer kända som Buoni Ordinari del Tesoro blev populära, vilket gjorde deras köpare kända som "BOT-folk. "
För att upprätthålla en stadig ström av investerare, uppmuntrar den nuvarande BTP Valore-obligationen innehavare som behåller dem till förfall med ytterligare belöningar. Italienska medborgares innehav av obligationer förblir dock långt under sina historiska nivåer, vilket betonar utrymme för tillväxt. Attraktionskraften hos höga avkastningar jämfört med banksparkonton och besvikelsen över låg avkastning under tidigare år med ultralåga räntor har varit de primära faktorerna som drivit efterfrågan. I juli samlade regeringen in över 18 miljarder euro genom en sådan försäljning, vilket satte rekord.
Att späda på beroendet av att låna från banker är ett annat önskvärt resultat, med tanke på det oproportionerliga beroendet av banker i Italien. Denna tidigare förveckling med de offentliga finanserna bidrog till den "undergångsslinga" som sågs under Europas skuldkris. De nuvarande marknadsförhållandena står i skarp kontrast till den tidigare turbulensen. Dessutom förväntas Europeiska unionens inflöde av medel till Italiens ekonomi stärka tillväxten under det kommande året, vilket potentiellt kommer att stödja landets utmanande finanspolitiska läge.
Icke desto mindre förblir Melonis valmöjligheter begränsade, särskilt när hon navigerar i en krånglig koalition med medlemmar som är fast beslutna att uppfylla skattelöften till väljarna. Även om försök har gjorts att samla in medel genom försäljning av offentliga tillgångar och beskattning av bankernas extravinster, har framstegen gått trögt. Således finner Melonis regering sig starkt beroende av sina medborgare, inte bara för politiskt stöd och skatteintäkter utan också för bokstavliga investeringar i deras politik.
Sammanfattningsvis utnyttjar Italiens premiärminister Giorgia Meloni gynnsamma marknadsförhållanden för att säkra stabilitet, och fokuserar på att inhemska investerare köper obligationer och upprätthåller stabila offentliga finanser. Medan Italien står inför sårbarheter på grund av höga skuldnivåer och stigande servicekostnader, erbjuder den nuvarande miljön en värdefull möjlighet. Melonis beroende av privata investerare är i linje med en bredare europeisk trend, med tidigare exempel, som Japan, som visar fördelarna med att sälja obligationer till medborgarna. Ändå är Italiens lånebehov fortsatt betydande, vilket kräver pågående ansträngningar för att locka inhemska investerare. Trots utmaningarna hoppas Melonis regering kunna upprätthålla ekonomisk tillväxt och navigera skattelöften genom stöd från sina medborgare.