En ny studie har belyst sambandet mellan gångtakt och risken att utveckla typ 2-diabetes. Forskningen, publicerad i British Journal of Sports Medicine, avslöjar att snabb promenad är förknippad med en nästan 40 % lägre risk att utveckla typ 2-diabetes senare i livet.
Tidigare studier har visat att frekvent promenader är kopplat till en minskad risk för typ 2-diabetes. Dessa studier gav dock ingen tydlig vägledning om den optimala gånghastighet som behövs för att minska risken. Denna omfattande genomgång av 10 tidigare studier utförda mellan 1999 och 2022 syftade till att åtgärda denna klyfta.
Forskarna analyserade data som samlats in från deltagare i USA, Storbritannien och Japan. De bedömde sambanden mellan gånghastighet, mätt antingen genom tidsbestämda tester eller deltagarnas självrapporterade uppfattningar, och utvecklingen av typ 2-diabetes. Den genomsnittliga uppföljningstiden var åtta år.
Fynden visade att jämfört med lätt eller vardaglig promenad var promenader i genomsnittlig eller normal takt associerad med en 15 % lägre risk att utveckla typ 2-diabetes. Att gå i "ganska rask" takt ledde till en 24% lägre risk, medan "snabb/skridande" promenader hade den mest signifikanta fördelen med en 39% minskning av risken. Varje kilometerökning i gånghastighet över ett högt tempo var associerad med en 9% lägre risk.
Även om det kanske inte är förvånande att snabbare gång är mer fördelaktigt, ger studiens förmåga att kvantifiera gånghastighet och införliva den i analysen värdefulla insikter. Enligt Dr. Robert Gabbay, Chief Scientific and Medical Officer för American Diabetes Association, bekräftar studien att intensiteten är avgörande för att förebygga diabetes.
Studien bevisar inte orsak och verkan, men den tyder på att mer kraftfull träning som resulterar i ökad fysisk kondition och viktminskning kan minska risken för diabetes. Dr. Michio Shimabukuro, professor och ordförande inom området diabetes, endokrinologi och metabolism, tillägger att högre träningsintensitet från snabbare promenader kan leda till förbättrade fysiologiska funktioner och bättre allmän hälsa.
En del experter varnar dock för att gånghastighet helt enkelt kan återspegla en individs hälsotillstånd, och omvänd orsakssamband kan vara på spel. Friskare individer kan naturligt gå snabbare, vilket gör resultatet skevt. Ytterligare randomiserade kontrollerade studier behövs för att bekräfta dessa fynd.
Sammanfattningsvis belyser studien vikten av att gå för den allmänna hälsan och specifikt för att minska risken för typ 2-diabetes. Även om snabbare gångtakt verkar vara mer fördelaktigt, är det viktigaste budskapet att uppmuntra individer att delta i regelbunden promenad oavsett hastighet. Fitness trackers kan vara till hjälp för att objektivt mäta och bibehålla gångtakten. Dessutom kan Centers for Disease Control and Preventions "prattest" vara ett enkelt alternativ för att spåra träningsintensitet. Genom att främja promenader som en tillgänglig träningsform kan individer ta steg för att minska risken för typ 2-diabetes.