Nya Zeeland förbereder sig för att ta ett litet men betydande steg i att omforma sina fastighetsregler, ett steg som skulle kunna locka en ny våg av förmögna utomstående in på bostadsmarknaden. Efter år av att ha hållit ett strikt lock på utländskt ägande har regeringen beslutat att lätta på restriktionerna, men bara för dem i den allra övre delen av spektrumet. Den nya policyn, som presenterades denna vecka, kommer att tillåta innehavare av det så kallade gyllene visumet att köpa bostäder till ett pris av 5 miljoner NZ-dollar eller mer, vilket öppnar en smal dörr till ett hörn av marknaden som länge varit utom räckhåll för icke-bosatta.
Förändringen är inte omedelbar – de nya reglerna kommer att vara knutna till kommande reformer av lagen om utländska investeringar, som förväntas träda i kraft mot slutet av året. Ändå slösade premiärminister Christopher Luxon ingen tid på att presentera åtgärden som en del av sin bredare strävan att blåsa liv i en ekonomi som har kämpat med trög tillväxt. Enligt hans uppfattning är det ett sätt att få in kapital, idéer och långsiktiga åtaganden i landet att erbjuda förmögna investerare chansen att äga en del av Nya Zeeland.
Luxon formulerade det tydligt: Nya Zeeland konkurrerar med nästan 200 andra nationer, alla ivriga att locka globala investerare som kan välja var de vill investera sina pengar och sina familjer. Det gyllene visumprogrammet, som återlanserades för fem månader sedan under namnet Active Investor Plus, utformades för att locka förmögna individer genom bosättning kopplad till investeringar. Nu, i kombination med tillgång till lyxfastigheter, hoppas regeringen ge sig själv en fördel.
Siffrorna visar att det finns ett verkligt intresse. I slutet av augusti hade Immigration New Zealand registrerat över 300 visumansökningar, vilket omfattade cirka 1 000 personer. Det representerar en potentiell sammanlagd investering på nästan 2 miljarder NZ-dollar, där cirka 40 procent av de sökande kommer från USA.
Under större delen av de senaste sju åren hade utländska medborgare praktiskt taget ingen väg till fastighetsmarknaden här. Medborgare, invånare och köpare från endast två länder – Australien och Singapore – kunde köpa bostäder fritt. Förbudet, som infördes av den tidigare premiärministern Jacinda Ardern, var förankrat i oro för att utländska pengar blåste upp priserna och stängde ute lokalbefolkningen.
Även nu kommer öppningen att förbli mycket begränsad. Forskning från fastighetskonsultföretaget Cotality uppskattar att det finns cirka 7 000 bostäder över hela landet värderade till över 5 miljoner NZ$ – en bråkdel av bostadsbeståndet, mindre än en halv procent. Huvuddelen ligger i Auckland, det kommersiella navet, medan andra ligger samlade i Queenstown, semesterorten på Sydön känd för sina skidbackar och lyxturism. Men bara några hundra av dessa bostäder släpps faktiskt ut på marknaden varje år, vilket innebär att utbudet för utländska köpare kommer att förbli begränsat.
Vissa ser förändringen som tillräcklig för att ompositionera Nya Zeeland som ett attraktivt resmål för rika migranter. Stuart Nash, en tidigare minister som nu ger råd till förmögna kunder, sa att dörren som tidigare var stängd åtminstone är på glänt igen. För investerare som vill ha mer än ett uppehållstillstånd kan möjligheten att köpa ett hem i landet vara den avgörande faktorn.
Men kommer det att spela någon roll för den genomsnittliga nyzeeländaren som försöker köpa sitt första hus? Förmodligen inte. Data visar att före förbudet 2018 utgjorde utländska köpare bara en liten del av den totala försäljningen – mellan 2 och 3,5 procent. Ekonomer noterar att den totala bostadsmarknaden är mycket mer påverkad av inhemska faktorer som sysselsättning, utlåningsregler och utbudsbegränsningar. Priserna har redan mjuknat i år, och juli är den fjärde månaden i rad med nedgång.
Luxon har framställt policyn som en kompromiss, en balans mellan oro för utländskt ägande och verkligheten av att konkurrera om global rikedom. Genom att begränsa köp till exklusiva fastigheter, menar han, uppvaktar regeringen investerare utan att underblåsa bredare överkomlighetsproblem. Kritiker kommer utan tvekan att diskutera den balansen under de kommande månaderna, men en sak är klar: efter år av att ha hållit utomstående på armlängds avstånd, börjar Nya Zeeland komma tillbaka på den globala elitens radar.