Högsta domstolens dom nyligen i fallet Sackett v. Naturvårdsverket har orsakat stor oro bland miljövänner. Fallet gällde ett par som ville bygga ett hus tvärs över en väg från en sjö i Idaho, i ett område som EPA ansåg vara våtmark. I domen ansåg domstolen att Clean Water Act omfattar endast de våtmarker som inte går att skilja från vatten i USA. Detta beslut förväntas få betydande och långtgående effekter på skyddet av våtmarker över hela landet och utanför.
En av de mest uppenbara effekterna av denna dom är att den kommer att leda till förlusten av miljontals hektar våtmarker. Från och med 2009 innehöll det kontinentala USA cirka 110 miljoner hektar våtmarker, ett område ungefär lika stort som Kalifornien. Men våtmarker har försvunnit sedan en tid tillbaka, och Högsta domstolens dom kommer att påskynda förlusten. Många markägare som vill bygga i våtmarksområden, inklusive en av Jami Balints kunder, undersöker redan sina alternativ i kölvattnet av beslutet.
En annan effekt av domen är att det kommer att flytta mer ansvar för våtmarksskydd till staterna. Detta drag kan dock vara riskabelt, eftersom inte alla stater har kraftfulla miljöskyddsåtgärder på plats. Till exempel kämpar Southern Environmental Law Center för närvarande planerna för en 8 000 hektar stor titangruva intill Okefenokee Swamp, en sällsynt kvarvarande torvfylld våtmark på gränsen mellan Georgia och Florida. Forskare har visat ett tydligt hydrologiskt samband mellan träsket och våtmarkerna i fråga, men SCOTUS-domen hotar att göra federal lag otillämplig, vilket ger väldigt få alternativ för att stoppa gruvan. Många stater går också bakåt i sina våtmarksskyddsåtgärder.
Domstolens utslag väcker också frågor om huruvida vallar, sanddyner och andra barriärer fortfarande kommer att skyddas. Domare Brett Kavanaugh uttryckte i en samstämmig åsikt med de tre liberala domarna oro över den nya standarden som begränsar täckningen av våtmarker till de med en "kontinuerlig ytanslutning". Han varnade för den potentiella skadan på våtmarker som är separerade från större vattenvägar av en barriär som en vall eller stranddyn, till exempel de som skyddar Chesapeake Bay. Dietrich Hoefner, en partner på Lewis Roca som fokuserar på regulatoriska frågor, säger att domstolens nya "ytanslutningsstandard" är absolut och oflexibel, och att Biden-administrationens senaste regler angående Clean Water Act uttryckligen har förkastat den kontinuerliga vattenstandarden. Detta har skapat betydande osäkerhet när det gäller skyddet av våtmarker åtskilda av barriärer som vallar.
Även med domen är rättegången inte över. Många av de frågor som ställs i domen, såsom skyddet av vallar, kommer att behöva prövas. Miljövänner är oroade över den aggressiva, ljusa regeln som skapats av domstolen och tror att den oundvikligen kommer att leda till många absurda resultat, som kommer att behöva prövas i domstol. Byggherrar och fastighetsägare kommer i sin tur att behöva vänta på vägledning från myndigheterna innan de skyndar till disken för tillstånd. I slutändan kommer det att ta år innan de fulla konsekvenserna av Högsta domstolens beslut märks.